Påskdagen njöts i sällskap av barnen och deras respektive samt min bror och hans sköna familj. Blev en fin kväll med både allvar och sköna skratt! Får mig må väl!
På en föreläsning för många år sedan hörde jag en "kulturvetare" uttrycka sig om bland annat att människan av vår tid är en "att göra människa". Vi måste oftast ha något att göra. Något att göra för att försvara vad vi gör med vår tid. Något att göra för att vara någon. Något. Något att göra för att inte vara lata och oväsentliga. Något att göra för att prestera. Varför?
Jag är inte bättre! Tre dagar tillbaka har jag pysslat med hantverk- målat, tapetserat, målat igen. Väntat på att färgen skulle torka så jag kunde måla igen. Ah! Ett skåp som ändå ska målas! Målar det i väntan på att väggfärgen torkar! Ja... Jo... Jag är människa av min tid. En "att göra människa".
Jag har mycket i mitt huvud mitt i veckan, får ibland inte plats i mig själv! Arbete och logostik av tid efter arbete tar mycket plats. Ensamstående och bor i projekt "total make over" matchat med barn, hund, handla, fixa käk...
Väl ledig är det en fröjd att få vara ett med pensel och spackelspade! Jag njuuuter av att få hantverka i mitt hus! Min hjärna jobbar sundare, rensar ut oväsentligheter. Skönt! Jag låter det hända som händer och samtidigt blir en vägg tapetserad! Tack! Så än om jag är människa av vår tid, en "att göra människa" så fyller det troligen en viktig funktion, för en del av oss. Det får inte ligga prestige i det. Ska vara hälsosamt. Ge "feel good" känsla. Som jag har nu. Jobbat hektiskt tre dygn, fix färdig, laga middag. Socialt umgänge med de bästa! Påskmiddag med barn och brorfamilj. Jag behöver hantverk, att göra. Jag mår gott!! Om två veckor är det dags att bygga växthus- yippie!! Men tiden fram till dess ska jag ägna mig åt vila och betraktelse av tillvaron, så jag kan ge järnet och "göra något" väl växthuset är leverarat. Sen börjar ett nytt kapitel i min "att göra" historia! Glädje!