Det finns karaktär och karaktär

Svårt att motstå vad "man" är sugen på väl hemma när solen värmer gott och jag vet att hammocken inbjudande väntar på att jag ska slå mig ner och gunga lite mjukt med ett glas Rose´ som sällskap. Plikten och gympaskorna skriker ljudlöst att jag ska välja dem och lovar att jag kommer känna mig sååå nöjd med mig själv väl hemma igen efter skön långrunda i sol och vårvind!
Funderar över min kvinnliga cykels varande- eller icke varande?- eftersom jag just nu kämpar med karaktär vad det gäller att stå emot allt som innehåller mega mycket socker! Sedan en vecka tillbaka är det som om det är enbart och inget annat än just socker min kropp kräver! Jag driver dagligen en hård kamp!
Sedan januari har jag varit strikt med alkohol, socker och kolhydrater. Jag hade under hösten samlat på mig en del otrivselkilon och vet det bara finns ett sätt att få dem reducerade igen. Äta rätt, äta mindre och röra effektivt på lekamen! Inget att be för! Då är jag sträng. Då har jag karaktär! Nu har det snart gått fyra månader och jag är så gott som i mål med trivselkilon och form. Sträng i veckorna, slappnar av och gottar mig lite på helgerna. Men nu!!! Fick nyligen en tvåliterspaket med "Påskeskum" av pappa. De kunde och ville inte äta dem. Nej, det skulle ju inte jag heller! Lådan följde visst ändå med mig hem. Den blev öppnad av mig. Jag älskar "juleskum", då borde "påskeskum" vara lika gott? Mm. Inga problem! Igår bokstavligen krängde jag troligen tre nävar påskeskum på en kvart! Hysteriskt! Sen mådde jag lite illa. Det gick över. Blev sugen på chips! Jo, det fanns i köksskåpet. Liten glasskål (två nävar) goda chips! Sen var det katastrofstopp!! Äckel!
Kan man ha en släng bulemi vid 48 års ålder?
Imorse tömde jag lådan med "påskeskum" i soptunnan. På morgnarna är jag speciellt stark! Då har jag karaktär! Då är jag inte sugen på varken "Påskeskum" eller chips! Gäller att göra rent hus då, när man absolut inte skulle få för sig att äta.
För att städa upp i samvetet har jag gått två power- walks idag och stegräknaren står på 19514 steg nu! Har aldrig hänt!
Hormoner eller ej, jag skjutsade dem rakt ut i universum med sockerkicken jag fick och vill inte ha tillbaka den sjuka craving- attacken jag hade igår! Bli borta och låt mig ha min goda karaktär ifred!
I eftermiddags började jag med att sitta i hammocken och stilla gunga, njutandes i solen- faktiskt med en smutt Rose´ i glaset. SEN gick jag en 45- minuters power- walk med Buster och mår ikväll på det stora hela riktigt bra. Känner mig stark, motiverad och ska fortsätta vara snäll mot mig själv med skön fysisk aktivitet i nära upplevelserik natur samt hålla mig till sött och godsaker på helgerna!



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

minochmig.blogg.se

En öppen dagbok - min, om mig, om livet, om allt och alla

RSS 2.0