Dagens lunch intogs hos sjukgymnasten, liggandes med akupunkturnålar lite här och där i höger arm från tumme till hjässa. Så mycket fysiskt mättande lunch blev det förstås inte men mycket behaglig avslappning. Jag kan rutinen nu efter handfull behandlingar i syfte att läka min tennisarmbåge. Ligger som bäst på britsen och sjunker ner i britsen men också i mig själv. Stänger ute mitt arbete jag nyligen stressad lämnat för att hinna få min egen tid och behandling. Tittar mig slött omkring i rummet. Blicken fastnar i taket. Min sinnesnärvaro stiger oväntat och lite irriterande. Blicken fastnar på denna trista men ändå lite fascinerande design av ventilationslock, eller vad det kan vara. Tankarna strosar runt kring hur luften månne fördelas när den strömmar ut. Likt virvlar? Rakt ut? Neråt? Blir ytterst kort stunds mediterande kring denna ventilationslucka. Sluta! Jag vill inte tänka på en ventilationslucka! Jag vill tänka behagliga tankar, flöden, tiden, växthus, mina nära kära runt omkring... Jag sjunker ner i sinnesro igen. Tankarna flödar fritt, skönt. Jag glider ner i ljuvlig avslappning och tycker sjukgymnasten kommer och stör när hon tittar in för att vrida på nålarna. Jag kunde ligga där ett par timmar, bli bortglömd en stund. Vore skön lyx!
En halvtimme passerar för fort! Vet att min tighta agenda för dagen väntar. Reser mig, tack för idag! Trapporna leder mig ner till min lya under arbetstid och jag dyker in i tidboken. Kallar in nästa patient, vi pratar, jag gör det jag ska, lyssnar på fina pigga hjärtljud från ett ofött barn, bokar ny tid för nästa besök... Dagen rullar hetsigt på utan tid för reflektion eller för att tillfredsställande avsluta dagen. Kommer en dag imorgon också.
Dagens lunch gav mig en välbehövlig och energigivande break. Gav en tanke om att ta mig tid för break alla andra luncher också. Tid för återhämtning, andrum, reflektion. Kanske tid att bara stänga av arbetet och ta in andra intryck eller ingenting alls...
Idag har jag genom fönstret sett att himlen varit blå, inte grå. Jag har sett att solen lyst största delen av dagen. Jag har sett att det varit ljust efterlängtat länge! Hos sjukgymnasten har jag sett en speciellt vacker vy, från nionde våningen, takåsar, havet, grannlandet. Dagen. Ett fint break.
Dagens lunch intogs hos sjukgymnasten, liggandes med akupunkturnålar lite här och där i höger arm från tumme till hjässa. Så mycket fysiskt mättande lunch blev det förstås inte men mycket behaglig avslappning. Jag kan rutinen nu efter handfull behandlingar i syfte att läka min tennisarmbåge. Ligger som bäst på britsen och sjunker ner i britsen men också i mig själv. Stänger ute mitt arbete jag nyligen stressad lämnat för att hinna få min egen tid och behandling. Tittar mig slött omkring i rummet. Blicken fastnar i taket. Min sinnesnärvaro stiger oväntat och lite irriterande. Blicken fastnar på denna trista men ändå lite fascinerande design av ventilationslock, eller vad det kan vara. Tankarna strosar runt kring hur luften månne fördelas när den strömmar ut. Likt virvlar? Rakt ut? Neråt? Blir ytterst kort stunds mediterande kring denna ventilationslucka. Sluta! Jag vill inte tänka på en ventilationslucka! Jag vill tänka behagliga tankar, flöden, tiden, växthus, mina nära kära runt omkring... Jag sjunker ner i sinnesro igen. Tankarna flödar fritt, skönt. Jag glider ner i ljuvlig avslappning och tycker sjukgymnasten kommer och stör när hon tittar in för att vrida på nålarna. Jag kunde ligga där ett par timmar, bli bortglömd en stund. Vore skön lyx!
En halvtimme passerar för fort! Vet att min tighta agenda för dagen väntar. Reser mig, tack för idag! Trapporna leder mig ner till min lya under arbetstid och jag dyker in i tidboken. Kallar in nästa patient, vi pratar, jag gör det jag ska, lyssnar på fina pigga hjärtljud från ett ofött barn, bokar ny tid för nästa besök... Dagen rullar hetsigt på utan tid för reflektion eller för att tillfredsställande avsluta dagen. Kommer en dag imorgon också.
Dagens lunch gav mig en välbehövlig och energigivande break. Gav en tanke om att ta mig tid för break alla andra luncher också. Tid för återhämtning, andrum, reflektion. Kanske tid att bara stänga av arbetet och ta in andra intryck eller ingenting alls...
Idag har jag genom fönstret sett att himlen varit blå, inte grå. Jag har sett att solen lyst största delen av dagen. Jag har sett att det varit ljust efterlängtat länge! Hos sjukgymnasten har jag sett en speciellt vacker vy, från nionde våningen, takåsar, havet, grannlandet. Dagen. Ett fint break.
