Det drar ihop sig...Barnen lämnar snart vårt snöklädda skåneland för att känna solvarm sand under fötterna i tre veckor hos sin pappa i Thailand. Gläds rikt med dem, de är värda att få vintersemester i sommarklimat! Mina ungar är sommarungar, inte speciellt glada i kyla och grådis. Vem är det? Helgen är reserverad för oss, för "sista helgen tillsammans på ett par veckor". Fredagen mynnade då ut i att hemmavarnade barn ville ha "sista helgen med vänner- kväll". Dottern stylade sig för att gå och käka Thaimat (som hon strax ska käka tre i veckor) med goda vänner och sedan väntar tjejkväll/natt med hav av madrasser och sängkläder i vardagsrummet. Jag låter mig hållas. Här kommer vara tyst och tomt i tre veckor sedan, puh! Tjejerna drog iväg, avlöstes av ett gäng unga män som skulle ladda med öl och snacks för en "grabba- kväll". Klart de kunde vara här! Jag fixar lite snacks och tänder ljus i nystädat hus sen drar jag ut på hundrunda för att avsluta med ett varv inom Kvantum. Väl hemma igen en timme senare är det hög stämning bland de fyra killarna, mina favorit killar! Jag drar mig ut i köket med hunden för att packa upp mina ICA- påsar. Drar till köksdörren. Musiken de spelar är inte samma jag skulle valt i mina högtalare... "Jag hör inte, jag tar inte in detta, jag hör inte..." Är det musik över huvud taget? Om några dagar är här tyst och tomt i tre veckor. Musiken blir plötsligt ljuv i mina öron! Jag blir klar i köket samtidigt som de unga männen gör sig redo för att dra ut och käka. Vi pratar gott i hallen medan de klär på sig vinterjackor och vinterkängor. Strax ska mina barn gå i sandaler varvat barfota tänker jag med behag å deras vägnar. De unga männen pratar glatt i mun på varandra om planer som smids för framtiden. De är så söta! I mina ögon fortfarande pojkar men ändå inte. Jag vet ju det. De vill köpa ett flerfamiljshus att bo tillsammans i men var och en för sig. Samtliga är hemmaboende, med tankar på att i nära framtid packa och flytta, skapa något eget. De är troligen ganska nära alla fyra. Redo att gå in i ett nytt kapitel i deras liv, som samtidigt blir nytt kapitel i föräldrarnas liv. Det är en annan historia. Unga män och tonårstjejer har bytt plats! Killarna drog ut, tjejerna kom hem. Fnissar och stomrar om vart annat från ovanvåningen. Vi bor i hus byggt av cement tacksamt nog, de hörs minimalt. De är glada! På sina 14:e år, ibland mogna, ibland omogna, precis som de små flickor de var för något enstaka år sedan. På väg in i nytt kapitel i livet de också. Provsmakar lite bubbel i ett av mina nya glas jag är förälskad i och njuter av stunden. Stunden av att ha "sista helgen med barnen tid" men inte direkt med dem. För dem. Jag är här. Fixar och servar dem lite grand, njuter av att de har vänner, att de har det bra. Då har jag det bra. Skål!