Vad är det, balans? Står man i balans på gungbrädet så vill det strax tippa över åt ena eller andra hållet, upp och ner, hit och dit... eller hur? Jo, jag förstår vad balans är. Ska vara. Kanske det många av oss söker? Det är som sagt inte ofta gungbrädet har perfekt balans. Bilden på yngsta gör mig glad! Sommarbild vid stranden för ett par år sedan, en ung sprallig gymnast som roar sig med vad hon har nära! "Ett par år sedan". Hon är på väg att bli en ung kvinna nu, betydligt längre, antydan till kvinnliga former, hormoner som likt mina lever bus, smink, attityd, nya vänner... Det här livsskedet rubbar till och från balansen. Yngsta, sen är det inte fler kvar. Sonen, som bor hemma men enligt vissas mening borde packa upp ett eget liv i egen lya, har börjat andas att han börjat fundera på att starta... under året... kanske... flytta. Han ger mig tid att vänja tanken vid realitet, tacksamt men också lite smärtsamt. Det ska ju komma en dag, jag vet det. Äldsta flyttade efter beslut och besked ena veckan till handling veckan efter. Skulle strax fylla 18 och ändå göra som hon ville meddelade hon också (inga konflikter, kärlek...)! Undrar vilken leverans av besked som är mest skonsamt? Rubbar definitivt balans vilken som. Balans ska råda i många sammanhang. Sammanhangen ska gärna ha balans sins emellan. Hemma, ett rofyllt varmt hem med rofyllda familjemedlemmar. Har varje person dessutom flyt i relationer runt omkring blir balansen förstås bättre, hemma, i skolan/på arbetet. Är det det som kallas harmoni när balansen är fulländad?
Jag kämpar för balans, harmoni i hemmet. Vi som bor här, i min/vår borg, är viktigast av allt! Att här ska råda balans för att känna harmoni är viktigt, jätte viktigt! Mycket kan jag påverka, inte allt. Far någon illa rubbas min balans också. Jag är en relationsmänniska, överarbetar ofta tror jag. Önskar det kunde vara enklare... tankarna glider över på personliga relationer, kärleksrelationer... jag har förmåga att göra saker svårare än nödvändigt men jobbar med det, jobbar med mig själv och sakta går det bättre. Har en bit kvar, jag vet det. Efter relation i 27 år som gav familjeliv, husbygge, renovering och många upplevelser sitter vissa bitar av formen kvar, det stör mig i viss mån. Jobbar efter snart sju år på att skapa egen, en ny form att leva i, i min borg, med mina barn (hemmaboende eller ej). Vilja och våga släppa någon nära... in i min "form". Det är en av de svårare utmaningarna jag jobbar med för att hitta balans i, en för livet viktig situation om man börjat öppna sin dörr. Jag är nog inte så enkel (hör redan instämmande röster, ha ha!).
Mitt stjärntecken är kräftan, cancer, yin- yang... Symbolen för balans. Jag jobbar vidare. Det ska nog gå.