Undrar hur många gånger man kan nöta in något i huvudet för att till slut förstå? Vet inte ens om det fungerar. Lever som jag lär? Nej. Ibland tycks erfarenheten tyvärr vara det rätta men kanske dyra pedagogiska hjälpmedlet. Efter höstens käftsmällar med deltidssjukskrivning som följd samt tack och lov julledighet har jag börjat inse att jag är riktigt dålig på att leva som jag lär! Jag börjar få distans till höstens energidräneringen och en del tankar klarnar. Insikten måste vara ett första steg att vara på rätt väg. Att jag börjat jobba med insikten, aktivt sökt hjälp och tagit emot hjälp är ett andra och för mig stort steg i rätt riktning. Det är så lätt att borsta av sig smutsen, knipande resa sig och gå vidare. Lägga problemen på hög. Till nästa gång det hopar sig... Min kropp var i höstas till slut klokare än min själ och skrek av smärta i protest. Kaos i mitt inre! Oförmögen att kontrollera tårar och med dem känslor som behövde utlopp! Något mer behövde komma ut, något behövde gå sönder för att kunna repareras och sedan läka. Läkningstiden är lång har jag fått omtalat för mig. Mhm. Sjukskrivning, deltid, fyllde på med mer sjukskrivning, kunde efter några veckor gå upp i arbetstid igen. Julhelgen kom, passande. Tack! Under tre veckors tid lyckats bra med att leva i slapp tillvaro, sova mycket och länge. Jag som ytterst sällan kollar TV har under ett par dagar avverkat fler filmer än jag sett sista året. Härligt! Nöjd! Tid för samvaro, tid för vald ensamhet. Promenader i skog, vid sjö, längs landsvägar. Hunden, jag och rådande väder. Nytt år. Summering. Försiktigt nya ambitioner. Jag bokade tid med sjukgymnast på inrådan av läkaren som sjukskrev mig. Jag bokade tid med massören till vilken jag fått presentkort av kära vänner när jag fyllde år "för ett par år sedan" (tur det fortfarande gällde!). Jag har också bokat tid med min "pratkanal" igen, även detta på inrådan av läkaren. Jag sa inte emot. Idag var det dags att träffa sjukgymnast för min onda högerarm. Samma kväll massage. Sjukgymnasten ärlig i sin bedömning. Pratade även om ålderns betydelse med hormonernas påverkan i icke önskvärd riktning i skelett, muskler och leder. Upplystes också om acceptans. Tack. Jag vet. Vet men har nog problem med att ta in. Kan jag erkänna det? Massören- som gärna pratar- landade på samma spår och gav mig förutom en måttligt behaglig men välgörande helkroppsmassage även en mental massage. Jag behövde det också. Inget nytt, uppdatering och kanske även bekräftelse? Hon gjorde skönt intryck på mig och säkert tar jag åt mig en hel del av vad hon sa. Snacka om helkroppsmassage! Nästa vecka pratdags och mer mental massage! Jag tror och önskar att pusselbitarna ska falla på rätt plats igen. Med hjälp. Ska jobba med mig själv, träna på att sätta gränser. Säga nej. Säga stopp. Hushålla bättre med kraft och energi. Faktiskt till och med vara lite mer ego och ta mer plats i mitt eget liv. Det känns som bra ambitioner! Då funkar jag säkert bättre både för mig själv och även för omgivningen. Idag är de första pusselbitarna lagda.