Skriva dagbok säger snälla "prattanten" är bra. Jag vet det är bra. Svårt att komma igång ibland bara men det blir behovet av att få ur sig något som driver, som tömmer och städar upp! Märkligt!
Funderar mycket. För mycket. Börjat läsa en bok, en "överlevnadsbok för sensibelt begåvade" personer. Fick den tillskickad mig av vän. Bara läst 25 sidor in i boken men den berörde så starkt att det kändes som nå´n placerat en dold kamera i mina tankerum. Kände mig påkommen, blottad men ser också att den bekräftar mig! Det känns faktiskt skönt! Efter bekräftelser hoppas jag på verktyg!
I rådande psykiskt tillstånd är den välkommen! Precis som stunden hos "prattanten" igår var.
Jag åker sanslös berg- och- dalbana för tillfället och jag har inte bett om någon form av tivoli i livet just nu! Sommaren gav mig välbehövlig ro i själen, sinnesfrid, känsla av harmoni och efterlängtad balans! Stabilitet och styrka kändes gjutet längs hela ryggraden! Helt oförberedd, från klarblå himmel slår blixten ner!
"Nej, tack!! Jag har inte bett om uppmärksamhet eller oreda i livet just nu! Jag vill ha lugnet, harmonin!"

Brydde sig blixten om det?
I boken jag läser identifierar jag mig i varenda textrad. Kusligt! Vi är tydligen 20% som är "hypersensibelt begåvade", både män och kvinnor. Framför många ord som beskriver mig kan du prova sätta ordet "över" framför; överkänslig, övertolkande, överanalyserande, etc. Stämmer in på mig. Jag vet det. Jag njuter inte av det. Att det skulle vara en begåvning ställer jag mig undrande till.
Att blixten slog ner för strax sex veckor har stärkt de här "överbetonade adjektiven" hos mig.  49 år men precis lika okontrollerat naiv som en 15- åring i hjärtat. Berg- o -dalbana med svängar och kurvor som kränger och slänger med mig i hög hastighet! Försöker med bestämdhet knuffa in inslag av vuxet resonemang och konsekvenstänkande där jag kan. Inte enkelt när 15- åringen tränger sig före!
Jag var uppenbarligen "övermottaglig" när blixten slog ner! Som om jag var redo...? Redo? Men det ingick icke i min plan överhuvudtaget!!! Vad händer? Vad är meningen med detta som händer just nu? Jag förstår inte...
Jag förstår verkligen inte för "omständigheterna" är inte enligt "normer och mallar" idealiska.

Stopp! Vems normer? Ja... det är jag själv som dömer. Jag tycker jag är duktig på att inte döma andra men inser att jag nog dömer mig själv... mest av alla. Som i så många andra sammanhang i tillvaron är jag duktig på att stötta andra, berätta för andra hur de kan försöka tänka, handla, resonera. Varför är det så svårt att implantera det i mig själv? Jag kastas mellan lyckorus, hopp men också klassisk förtvivlan och stor rädsla! StarkSkör.
Dags att möta min egen spegelbild och berätta för mig själv att försöka ta en dag i taget, att njuta av det goda kärleksfulla som bjuds, se de goda tecknen, tolka lagom mycket, sortera bort energitjyveri, tillåta mig att växa i det goda... Det får helt enkelt bara bli som det blir. Ska jobba på det, att leva som jag lär.