Jag har de senaste tre fyra åren tagit ledigt en dag i veckan december månad. Välgörande för både kropp och själ har blivit min erfarenhet, i synnerhet denna tid på året när mörkret tynger mig, all världens stearinljus har inte hjälpt! Fast jag mår mycket bättre denna höst än jag gjort på länge, länge. Jag tar tacksamt emot, har mina enkla teorier om varför men fördjupar mig inte i att tvunget hitta svar utan tackar och tar emot som sagt! Idag har varit andra lediga dagen denna december. Både förra veckans onsdag och onsdagen idag har varit obokade. Nej, förresten! De har varit bokade! Med mig själv! Jag har behövt fri tid att få strosa runt i min tillvaro både fysiskt men också själsligen och har verkligen gjort det! Rensar, städar ut, njuter av lite "tomrum och luft" inombords som snart lämnar plats för nya tankar och upplevelser. Skönt!
Planen för idag var att göra så lite som möjligt. Jag har lyckats med det! Steg upp imorse, sa go´morron till Tova. Lufsade runt. Sa hej då till Tova när hon lämnade för skoldagen. Varma kläder, vantar och halsduk, redo för morgonrunda med Buster. Väl hemma barnsligt god frukost med två ostmackor och varm Oboy´ framför morgon- TV. När åt jag en sådan frukost senast? Den varma mjölken gav lenande mild massage i magen och måtte ha fått min kropp att utsöndra "lugn- o- hormon" med råge! Kände mig trött och ställde mig själv frågan om jag var färdigsövd? Nej. Så varför kämpa emot? Klockan hade blivit nio. Jag struntade i tiden och kände att kroppen var ju trött oavsett vad klockan visade. Jag kröp ner, mmmmm vad skönt! Somnade gott. Drömde sköna drömmar. Vaknade skonsamt och nöjd.
Nu har klockan blivit 13,15. Chock!!! Stresspåslag! Aj! Rakt upp i huvudet!
Jag hade visst behov av sömn! Jag lyssnade på mina signaler, kände avslappning och förnöjsamhet i det.
Hopp i kläder och ut på kort hundrunda.
Dagen gått vidare i lugn lunk. Fick hjälp boka flyg för sista biten i Thailand. Sol och värme närmar sig. Börjar kännas verkligt och njutningen nalkas med behag i mig redan nu.
Eftermiddagsmys med Tova Lova, fika och skolprat. Älskar mina ungar så oändligt varmt och starkt!
Terminens sista yoga stundade. Temat är kärlek. Kände redan i bilen på väg att "idag är jag stark och ska utöva yoga genom varje cell i mig"! Det blev en stark skön lektion, fysiskt, mentalt. Budskapet, temat, "Kärlek" blev starkt.
Till en kär, älskad person skulle jag rikta tankarna; "Må du leva utan smärta. Må du leva i frihet. Må du leva i lycka." Dessa fraser upprepades till olika relationer samt till mig själv. Från oanad källa kom känslor nära, brännande känsla bakom ögonlocken, tårar som smög sig fram... Varifrån? Varför? Av varma kärleksfulla känslor som riktades till personer jag hyser kärlek till... ?
Jag känner olika slags stark kärlek till de personer fraserna riktades till. I kärleken ingår stark känsla av att jag är så himla rädd om dem, personerna. Vill väl, vill framgång och välbefinnande i deras hjärta och själ. Kanske därför tårarna oväntat brände och berörde? Yogaläraren fyllde på med klokt uttryck "if you feel, you heel". Bär det med mig.

Idag har jag känt mig stark, från början till slut. Jag har känt mig utvilad, kroppsligen och själsligen.

Jag har lyckats lyssna på mina behov, följt signalerna och fått skörda frukten av att lyda kroppen.

Jag har sovit, vilat och sovit gott, skönt, drömt vackert. Att sova är läkning för mig.

"If you feel, you heel". Stämmer på mig. Ser fram mot sömnen, det är dags.

Sömn ska inte underkskattas.