Mmm... Njuter, funderar... Nog är det en karusell som heter duga att leva?

Har alltid gillat karuseller, som går fort, kastar mig hit, kastar mig dit. Karuseller som får mig må illa, som får mig att skratta av glädje och lycka så tårarna flödar!! Berg och dalbana likaså... Kill i magen, lugn och ro med fin utsikt för att sedan dala brant nedåt med mer eller mindre kill i magen!!

Är det inte lite nyttigt med kill i magen tro? Så man känner att man lever? Jag gillar att känna jag lever! Med välbehag framförallt förstås men också insett att "dalarna" fyller sin mening och kan med rätt fokus känna lugn och avslappning i dalarna. Det vänder ju uppåt igen... än så länge...

 

Jag har ett gäng bollar i luften just nu. Har kommit till vägskäl i olika avseenden i mitt liv. Igen. Det gör man nog dagligen om man tänker efter, större eller mindre vägskäl. Just nu är ett par vägskäl mer påtagliga för min del.

Ibland kan det vara självklart att välja väg. Ett annat vägskäl inte lika självklart och jag behöver stanna upp, reflektera och göra ett aktivt val. Som en slags uppdatering i status, livsstatus.

Jag omges av kärlek, gammal, ung. Av nära och kära, äldre bekanta, nya bekanta. Tack och lov. Vad vore jag utan all kärlek?

Nya beslut, inte enbart enkla beslut. Handlar inte bara om mig. Ta steget och prova en annan väg? Börja på något nytt? Vad ska det föra med sig? För mig, för nära. Bearbeta, vända ut och in. Värdera, diskutera. 

Kärleken vägleder, visar vägen, ger styrka.

Jo, jag... vi, satsar!

"I never loose. Either I win, or I learn"