Ord på vägen, på yogan igår, var att göra vägval med hjärtat... Yoga med de här ordens innebörd var så rätt just igår. Jag som erkänner mig som en sökare fick bekräftat den drivkraft jag känner när jag står inför vägskäl och ska välja. Vad känner jag? Vad väljer jag? Är det rätt? Ingen aning! Prova! Nya vägskäl att göra nya val i, hela tiden. Hela livet, i olika sammanhang. I eftermiddag var jag å´ jobbets vägnar på föreläsning om "lust att ha lust" samt om att vårda relationer. Syftet var främst parrelationer, målgruppen de människor jag möter i vardagen i mitt arbete. Under eftermiddagens andra del när den manliga psykoterapeuten föreläste om att vårda relationer landade mina tankar såklart mestadels hos mig själv, i mitt liv. Kanske framförallt mitt tidigare liv. Jag är skild. Har tre barn. Vi träffades när jag var 15, han 17. Gick skilda vägar som man och hustru 27 år senare. Föreläsaren tycktes ha mig och mitt tidigare liv som fallbeskrivning! Det var oss som man och kvinna han talade om! Var det han som var den fluga på väggen jag aldrig kom åt att slå bort de sista åren? Nåja, vi var inte ensamma skulle det visa sig. En förfärlig massa procent par hade levt och beslutat sig för separation enligt samma mönster. Detta var ett slags vägval. Jag lyssnade och tror jag lärt mig en del nytt idag. Ett av hans råd jag bär med mig i aktuell relation är att man ska se till att uppdatera sig om varandra, "intervjua" varandra. Veta vad den andre tycker om för blommor, hur hon tycker om att bli masserad, hur han tycker om sitt kaffe, etc. Ikväll gick min tanke vidare till att man även i vänskapsrelationer regelbundet ska se till att "intervjua" varandra, känna varandra, intressera sig för varandra. I annat fall tappar man ju helt enkelt bort varandra! Man tappar närhet, tappar det bästa... Kvar blir halvhjärtlig yta... och sorg. Ytlig vänskap, det är också vänskap förstås, fast med mindre hjärta i, eller? Blottad och med viss sorg ställs jag inför tanken att jag kanske både omedvetet men också fullt medvetet gör nytt val, för jag har kommit fram till ett nytt vägskäl. Hjärtat väljer och jag följer vägen hjärtat vill visa. Lämnar gammalt bakom mig, som jag inte känner längre. Ser det nya framför mig, tar mig med nyfikna ögon och hjärta an det som finns nära och väntar runt hörnet! Våga! Känn styrkan! Vad har jag att förlora?