"Smile! You are where you are because it´s taking you where you need to go! Trust the process and enjoy the ride!"
YogaGirl, Instagram juli -15.
Vilka bra rader! Som jag allt oftare kommer på att jag resonerar när jag står inför en fråga eller beslut jag inte kan svara på just i stunden. Stanna upp. Avvakta. Vart blir jag ledd? Av vad? Våga lita på att "det" visar vägen. Tankesättet öppnar upp för nyfikenhet, glädje, spänning och eftertanke. Äntligen, att våga ge sig hän, bli ledd, släppa lite kontroll!
Jag har fyllt år. Fick fylla år detta året också. Tacksam, för det är ingen självklarhet. Ja, jag medger jag har åldersnåja på något märkligt sätt. Vi pratar om det, min prattant och jag. Jag har fyllt 49. Lite sent i livet kan jag tycka att känna att det är nu jag hittar nytt ljus i den långa tunneln kallad "livet". Efter studier, bildande av familj om tre barn, husrenovering, genomlevt ett äktenskap där den äktenskapliga kärleken tyvärr dog ut och ledde till skilsmässa har de nya vägarna jag provat äntligen samlats till en mer enhetlig väg som känns stabilare, bredare, tryggare. På ett nytt sätt ska tilläggas. Du har hört talas om de "sju första prövande åren" i ett äktenskap? Jag sammanfattar min sju år efter skilsmässan på liknande sätt. Sju prövoår. Prov på mig själv. Rört i relationer, en som tagit mer tid och plats i hjärtat, som gett mycket, tagit mycket, som lärt mig mycket. Som också dog ut. Sorg men samtidigt ny styrka. Jag bär det goda med mig och bäddar in sorgen.
Jag är färdig med de sju åren bakom mig.
Som om tröskeln fått mig att inse det finns massor av dörrar som står på glänt. En del håller jag på att öppna, nyfiket stigit in genom någon och känner förväntan kring vad det kan leda till. Står och puttar på någon dörr och sticker med försiktighet in näsan och checkar, ledd av nyfunnen nyfikenhet. Spännande! Oroar mig inte utan tänker att om det innanför någon dörr inte är min väg att gå så stänger jag dörren igen. "De nya gläntande dörrarna" har också en del lett till vänskap som blivit djupare, förnyats och till och med en ny vänskap som tidigt känns djup! Jag tackar och tar emot! Den nya kontakten uppstod av ett för mig unikt möte i våras. Byte av Facebookadress i sista minut och alldeles nyligen möttes vi igen över en lång lunch. Ett möte med god kemi! Som om varje liv, varje person av oss gått parallellt varandra och inväntat på rätt tillfälle att låta våra vägar korsas. Nu var det dags! Häftig och stark känsla!
Min huvudsemester är strax till ända, en vecka på Gotland väntar i augusti, härligt! I huvudsak har jag och hemmavarande barn varit hemma. Kortare utflykter, mycket socialt umgänge. Känns som vi överlag är nöjda (är yngsta dottern nöjd med tillvaron är jag lika nöjd). En ond arm har satt stopp för planer på att riva i hemmet men det springer inte från mig så det får förstås vänta. Då har det passat bra med min mentala inställning att låta dagskonditionen leda dagen. Umgänge med familj, älskade barn, kära bästa vänner sedan tidigare, nygamla relationer och en spännande ny relation (inte kärleksrelationer ska poängteras för att undvika missförstånd!). Vi har setts hos mig, hos någon annan samt genom utflykt. Jag har njutit och njuter av bara tanken på den rikedom det ger mig att ha vänner! Har inte hunnit träffa "alla" men allt måste inte hinnas med sommartid. Semestern har också gett tid till tankar och reflektioner under många långa promenader med Buster. En semester som levt upp till innebörden för mig. Ärlig vila och återhämtning, mycket tid hemma, pyssel i trädgård. Terapi. Kunde vara ledig tre månader istället för tre veckor om sanningen ska fram... Inte helt färdigvilad känner jag. Börjar jobba om fyra dagar och vet jag har jobb med att försöka hålla tankebanorna på samma spår som jag har nu, att hålla kalendern luftig och tillåta mig vila. Jag är ju visst ingen ungdom längre påminns jag om titt som tätt. Svår acceptans. Så fortsatt "You are where you are because it´s taking you where you need to go! Trust the process and enjoy the ride!" är det som gäller!