Men så kom han till mig till slut! Äntligen!

Märkligt, jag tänkte ju på honom dagen innan. Igår kom han. Tankar upp till universum, ner kommer Ernst!
The law of attraction!!
Skämt och sido, lite! Men absolut allvar också för jag tänkte faktiskt på att jag önskar "en Ernst" i hushållet, en "handy- man"! Han kom faktiskt till mig, i bokform! Laddad med inspiration, vackra bilder av en fantastisk fotograf och naturligtvis citat kring livets enkla som vi ofta gör onödigt svårt.
Dagen igår var en speciellt bra dag. Kanske var den speciellt bra för jag blev medveten om hur bra den var! En dag då jag fick ta emot starka upplevelser. En dag som kändes som en gåva, som naturligtvis alla dagar är men jag glömmer nog borta att medvetengöra alla dagar.
Förmiddagen gav mig ett varmt möte i jobbrelation. En kvinna jag följt i två graviditeter, följt hennes resa inte bara som gravid utan som blivande moder och framförallt som kvinna, hon har berört mig starkt. Början av vår relation, hennes första graviditet, tilltalade mig inte speciellt väl. Den var ibland nästan provocerande, utmanande och tog oerhört mycket energi, jag gav allt jag hade att ge och lite till. Relationen fick mig känna mig extremt liten i min yrkesroll och jag var lättad när graviditeten var över. Redan då, två månader efter första barnets födelse blev jag varm i hjärtat av överraskning när hon kommer med en vacker bukett vita pioner och tårar i ögonen. Hon hade inga verbala ord men översatte sina känslor i vita pioner med brunt vackert naturpapper och råband runtom. Hennes första resa till att bli mamma hade kostat henne minst lika mycket energi som den kostat mig insåg jag men vi tömde energi ur olika källor. I andra graviditeten växer hon i sin roll utan större ansträngning för vare sig mig eller vad jag tolkar för henne. Föder sitt andra barn. Vi ses efter ca två månader och pratar, hon släpper tårar igen. Hon fortsätter växa! Hon är kvinna, normal kvinna med normala känslor och tankar... tillåter sig tårar, torkar inte ens bort dem... de förlöser något när hon sitter hos mig, i mitt rum för mestadels kvinnor. Hon förlöser sig själv som växande stark kvinna.
Igår möttes vi igen i ett kortare ärende. Vi vet nu att vi inte har nå´n förutsägbar anledning att ses på några år och vårt avsked blir varmt, hjärtligt och hon omfamnar mig i den varmaste av kramar jag fått på länge! Den fysiska känslan griper tag i hela mitt hjärta och berör mig djupt. Den här typen av resa i rollen som barnmorska får mig återigen att känna stark vetskap om varför jag jobbar med det jag gör- världens bästa jobb!! Värt att möta utmaningar som får mig att växa!
Under kvällen kommer nästa starka upplevelse till mig och berör mig åter starkt! Min energigivande fina yogalärare smyger innan klassens start fram till mig med och vill ge mig en bok. Undrar försiktigt om jag gillar "Ernst", hon gillar honom och råkar ha en bok över. Hon träffar rätt när hon viskande frågar, redan har förstått att jag jag är rätt mottagare av "Ernst" innehåll, inspiration, idee´r och kloka citat! Jag hinner notera känslan av att jag har svårt att ta emot boken men tankar flyger genom hela mig av glädje och ära över att hon i stunden med "Ernst" i bokform tänker på mig och vill ge bort den. Djupt berörd! "Ernst" fick leende ligga i sin somriga hängmatta på bokomslaget, bredvid mig under yogapasset, lagom distraherande under balansövning i "krigare 3" (som inte gick så bra igår!). Kände jag log tillbaka mot honom flera gånger. Fast det var inte just honom jag log mot... Jag log mot gåvan jag fick ta emot, känslan som berörde mig, min yogalärare, mitt möte på förmiddagen... Jag log mot medvetenheten över att känna att denna dagen var speciell, en vacker dag, en gåva.
 
 

minochmig.blogg.se

En öppen dagbok - min, om mig, om livet, om allt och alla

RSS 2.0