Det ska mestadels finnas något som gör att jag har ont i magen tycks det. Stefan mår betydligt bättre, det är jag så glad för. Min gamle Stefan alltmer på väg tillbaka, som orkar känna och visa ömhetsbevis, som finns kvar där inunder en förpassad diagnos och påverkan av biverkningar efter en tuff behandling. Lättnad i magen. Han, min Stefan...är välkommen tillbaka, jag behöver honom. 

Stugan såldes och affären gick smidigt i lås. Lättnad i magen.

Fästingtiderna har för flera veckor sedan gjort sin debut. Buster hunnit ha flera och fick för ca fyra veckor sedan Frontline som han hade förra sommaren.  Något enstaka dygn efter att han fått pipetten belv han plötsligt "akut gammal", eller akut deprimerad. Samma beteende.

Läste på och tolkade symtomen som biverkningar på fästingmedlet. Låg lågt. Efter ca två veckor kontaktade jag veterinär och rådfrågade, avvaktade. Han äter, dricker, sköter sina toalettbestyr som vanligt. Normal andning, inget flås. Nu har det gått fyra veckor och beter sig fortfarande på samma vis, möjligen lite stel, öm över ryggen och bakre delen av häftpartiet. Klurigt som tusan! Bestämt mig för att söka veterinär, ledig en dag denna veckan. Är skyldig honom det. Tänk om något annat är fel? Lekt med otrevliga tanken på att något är fel. Veterinärskostnader som tickar... Jag har sagt jag lägger 10 000 på en hund som strular, inte mer. Är det nu det är dags? Känn strängt, men måste hålla fast vid tanken. Hoppas och önskar det ska vara biverkning av Frontline. Han är bara sex år. 

Funderade tidigare ikväll på om det är så här livet ska vara nu? Oroligt? Alltid för något eller någon. När ska ron infinna sig? Den efterlängtade ärliga känslan av ro. Utan att det genast ska poppa upp något nytt. Livet, mitt liv ändrar riktning kors och tvärs, det är mycket tröttande, slukar energi. Jag skulle vilja sätta mig ner och glo, kankse få reda på vart jag är på väg.