Så många gånger jag tänker jag ska skriva till er, ägna inläggen här alltmer riktade till en form av dagbok, om mig, livet, ni är en del av mitt liv- stor del. Men också om mig själv till mig själv. Det tycks göra någon form av nytta att läsa gammalt. Vet att det fungerar renande under tiden jag skriver, renande när jag läser. Kanske om, när ni läser, hittar en mening som kan vara till nytta för er... 

Vi får väl se.

Just idag har dagen börjat stilla efter en god natt sömn, varsamma planer för dagen tog form och jag kände mig nöjd med de lösa planerna.

Men ca halvtimme efter jag vaknat skriver Jacob till mig och ber mig ringa Catta. Tova är i Gbg hos Fiiippa, tjejerna har kommit från varandra mitt i natten och Tovas telefon syns inte längre på "hitta min telefon", inte kontaktbar. Skräcken det utlöste och den overkligt kalla rysliga känslan som gjöt hela mig med panik under ca två timmar var något av det värsta jag varit med om. Overklighetskänsla, samtidigt som man vet att det händer alltmer runt om oss dagligen, unga människor, ofta tjejer... Usch!

Ordningen återställdes, obeskrivlig känsla, men jag fastnade i tankar om vad som kunde ha hänt. Fått tvinga mig att tänka "nu var det inte den mardröm jag fasade för", hon är välmående och trygg! 

Som en katapult förlöste morgonens händels massor av tårar, odefinierbara, kaotiska från olika håll. Tårar över relationen till Stefan, tårar över den något diffusa relationen (eller vad det är, svår att lära känna trots snart gått fyra månader) jag lever med nu, tårar av oro över allt som kan hända er, mina närmaste, mina blodsband, älskade ungar!

Tårar, känslor, tankar i en karusell jag har svårt att stanna och hoppa av. Påminner mig om att det är bara tankar, irriterande störiga tankar. De är inte verklighet. 

Men tårar över nån slags sorg från relationen med Stefan, det är verklighet. Den historien är skriven och passerad. Den finns inte nu, så den behöver inte heller ta plats!

 

Bokat bio ikväll med Anna och Joanna, en dansk film på Röda Kvarn, "en runda till". Blir bra final på dagen. När jag kommer hem är Tova hemma från Gbg. Ordningen nalkas så gott som. Vad jag vet nu.

Och nu är nu. Nu är det som gäller.

Resten händer när det är meningen. 

Nu ska jag jobba lite, borde börjat tidigare men inte kunnat fokusera.

Kram kram!