Mm... så är jag på väg igen, känns det som. I för hög hastighet, mycket med mycket.. Uppplever innehåll i tiden sedan årsskiftet likt en skenande häst! Mycket har varit och är roligt, spännande och underbart men mattas av allt eftersom energin sinar. Jag tenderar känna mig trubbig i sinnet igen. Vill inte. Fick nyligen beskrivet för mig  en liknelse mellan att ladda oss själva med energi jämfört med en telefon. När jag ser telefonbatteriet börjar gå ner under rött laddar jag den självklart. Låter den oftast ladda upp till 100%. Laddar jag mig själv 100%? Nix. Inte ofta! Sedan årsskiftet har det rått full karriär runtom mig. Nya kontakter i livet, upplevelser, Thailandsresa, samtidig planering av köket, knyta kontakter, samla älskade vänner och familj som fanns till hjälp, väl hemma pang på och bygga kök, serva byggarna, sköta heltidsjobb, pendling, handling på Maxi, samkväm med barn, någon vän någon knapp gång...lite sömn däremellan kanske? Allt varit och är roligt men kräver ändå påfyllning av energi för att räcka till. Sinar energin sinar hela jag.

Som nu. Känner igen symtom på känslor, humör, huvudvärk, ömhetskänsla och frusenhet i kroppen... stressen som knyter musklerna.... Nej, stopp och belägg! Här vänder jag väg, stannar upp och måste tänka till!

Behöver tyvärr skala av. Denna vecka skalat av helig yoga pga seg huvudvärk och halsont- ogillas!, möte med en ny inspirerande person, praktiskt arbete fredag eftermiddag...Sorry.

Skalat av ännu mer på kraven här hemma. Köket blir klart. Det blir klart i min takt. I veckorna sköter jag arbete, hem och familj. Helgerna får bli koncentration på det sista i köket. Det är nära. Jag känner mindre stress när jag benar upp det så här och tänker ett steg i taget. Ett sätt att ladda. En sak i taget. Försöka. Just nu krävs detta av mig, annars går jag sönder igen.
Jag tror jag är stark, jag vet jag är stark, men inser också att vägen att falla platt ner igen är kortare och närmre än jag anar. Fortfarande, ett och ett halvt år efter "smällen" är jag fortfarande skör. Jävla skit! Faktiskt! Jobbar med tanken på att inte tillåta mig falla igen. Förebygga. Sätta stopp i tidigare skede.

Lever absolut nu men ser också framåt! Har en sprudlande vår och sommar framför mig med mycket händelser och attraktioner! Involverad i mycket men njuter av att det för med sig mycket umgänge med familj och vänner!!

Det bästa som finns! Människor som står mig nära!

Är trött, trött, trött... trots sömn (med varierande kvalite), motion, tilltagande ljus samt kosttillskott.

Kroppen kallar på vila och jag tror jag ska lyda i god tid. Vet jag passerar en och annan "ska bara" på väg till sängen...Bäst att börja...