Veckan som gått varit tuff de luxe! Så mycket tankar, känsla av oro och kaos, överfull i min hårddisk till hjärna och varierad mental närvaro ffa på fritid när jag är hemma och är med Tova. Frågar om frågor, glömmer både att jag frågat och vad jag får för svar. Sinnesstäming pendlar mellan neutralt nästintill känslokallt läge till ledsamhet till irritation och ilska. Irritation och ilska mot Stefan. Förstår inte varför det riktas mot honom eller varför över huvudtaget ilskan ska finnas? Idag alla hjärtans dag...himla påhitt. Känner stark kärlek, för mina barn, för mitt liv, för Stefan. Tänkt några dagar på att jag vill skriva till honom, min kärleksförklaring till honom, allt jag vill med honom. Ikväll pratade vi kort. Skönt höra hans röst, men samtalet var kort, han skulle vidare och ville bara säga grattis på alla hjärtans dag, vår dag. Vår dag? Han hade bråttom och kändes inte närvarande. Jag blir tvärkall, tappar lust att prata och känslor av ledsamhet och ovilja väller över mig. Förstår inte. Vill inte kastas omkull emotionellt oförståeligt. Tar så jävla mycket energi!

Säker på att det når Stefan. Vill inte det ska göra det, men kan inte riktigt kontrollera känsloflödet. Rädd det ger negativ energi till honom , det ska han inte ha. 

Funderar på om det är bättre att vi inte hörs. Nu kommer han hem lördag, till Gbg. 

Jag har så mycket att säga och ändå ingenting.

Har aldrig varit med om liknande sitaution. Att känna sig svajig och okontrollerad i relation där cancer just diagnostiserats. Det kom så nära som det aldrig gjort förut. Fattar icke.  Fattar icke hur man, jag, ska vara, tänka, göra, säga. Jag känner mig överkörd av en ångvält, mörbultad, mentalt och kroppsligen ömmande trött.

Så landar jag långt om länge i tanken att försöka ta en dag i taget... ta allt som det kommer... Det kan kankse användas som ett mantra om jag anstränger mig, ett sätt att hitta upp till ytan igen i tankarna när de kasar ner...

Strax helg och vila. Stefan kommer hem från sin energigivande skidresa. Allvaret börjar. Jag beöver och vill vara stark för honom.