Vill ha bild till mina rader. Idag känner jag ingen passande bild som självklart matchar mitt inre. Då...då bara ligger den här bilden synlig! Mitt älskade kök jag renoverade i huset! Det kniper i hjärtat av längtan och viss sorg att jag sålde min älskade lilla radhus! Vad jag saknar det! Två år har strax gått, min själv finns kvar på Vedbyvägen 31, i köket, i badrummet, i den lilla gamla toan på bottenvåningen, i hallen, i trädgården... min älskade trädgård med lilla glashuset. 

Nu är också bra, men nuet rusar på och jag känner jag dåligt hinner reflektera och vara just i nuet. Det kommer efteråt, det är väl inte heller fel förstås. 

Nuet just nu och dagarna som gått innehåller virus, trötthet, hosta och trötta tankar. Veckan som gått varit tung eftersom jag vaknade med halsont i måndags. Ipren varit ständigt sällskap i kapp med varmt citronvatten. Mycket på jobb och knapphändigt med kollegor gjort det svårt att tillåta mig stanna hemma. Varje dags om gått har lett närmre helgen. Då faller jag, förstås. 

Inte kunnat åka till kärleken, vill absolut inte riskera utsätta honom för att bli sjuk. Så samtidigt som jag behöver och får vila i helgen är det naket att inte ses. Han rapporterar att han inte känner sig så fräsch, vill gärna vara ensam. Vilken match!! 

Får se hur landet ligger nästa helg. Han är tröttare men sköter sin träning. Hans normala sinne för smaker har bytts ut mot järnsmak i munnen. Jag kan minnas jag i mina graviditeters början hade järnsmak och inte mycket smakade. Han berättar att maten inte blir smaklös, utan snarare direkt äcklig många gånger. Taskigt. Ingen direkt smärta, det är skönt. Hoppas han inte ska behöva få. 

Jag bär på känslan av att jag mestadels hör av mig. Jag som säger "jag älskar dig" först, han faller in, men är inte först. Analytikerna i mig undrar förstås om han faller in för att vara snäll eller att han bara inte tänker men säger det och menar det. Så får jag säga till mig själv att lägga ner tankarna. Punkt.

För att berika livet med lite röra ytterligare så går jag i tankar om ny tjänst. Igen.

Min telefon ringde i veckan och det var verksamhetschef för konkurrerande företag i Hbg. Hon erbjuder mig tjänst på nystartat bmm på Väla. Tjänst är ute. De har sökande. Jag har inte sökt. Goda kollegor, kända som okända, talar gott om mig och jag blir headhuntad. Alltid smickrande förstås! 

Tänker först "nej", men kommer då att undra varför denna dörr öppnas för mig? Ska jag då inte stiga in och checka vad som finns? Jo. Jag stiger in och har telefonpratat med och träffat verksamhetschefen, blir ett lättsamt och trevligt möte med absolut inspirerande info! Andra möjligheter för mig att utvecklas och stimuleras i mitt arbete iom att mottagningen är relativt nystartad och är under uppbyggnad. Tankarna får processa ett par dagar över helgen och jag hinner göra lite research med några namn. 

Har jag plats för denna rokad i mitt liv? Nu? 

Stugan ute på annons och hoppas den ska vara såld inom kort. Det tar också upp mina tankar, viss stress över att jag inte hunnit vara där och göra den säljfin färdigt nog. Försöker vara där några timmar imorgon, det behövs. Bra om jag kunde orka.

Ja..."livet på en pinne" just nu. Relation med annat innehåll i rådande tid, en stuga att sälja och ett ställningstagande om ett jobb. Processen att säga upp mig... det är tungt. Om det nu blir så.

Sliten men måste orka lite till, lite till och lite till.